Foto: Rebecca Oliwers, kock på Mistelgården
Jag är 18 år och har haft stora problem med magen så länge jag kan minnas. Mina föräldrar säger att det började redan i 2-års åldern men läkarna kunde aldrig hitta orsaken. Jag fick tidigt plocka bort laktos och gluten från min kost. Efter varje måltid var jag tvungen att lägga mig ner och vila i en halvtimme för jag hade så ont och var illamående. Det gör ju att man drar sig för att äta, men då blev det egentligen bara värre när jag väl åt.
På högstadiet fick jag också eksem och redan i 8:an blev jag utbränd. Att ingen hittade något som var fel på mig gjorde att jag började tvivla på mig själv och jag tänkte att jag kanske bara var lat. Jag gick tillbaka till skolan igen men hade mycket frånvaro då jag kände en så extrem trötthet, hade mycket illamående och ont imagen. Efter en termin på gymnasiet blev jag sjukskriven igen, denna gång i ett och ett halvt år. Jag åt alvedon mer eller mindre varje gång det var tillåtet att ta en ny tablett. Jag fick också börja med litium och högsta dosen av setralin mot depression. Jag har provat allt man kan prova på egen hand; kinesiologi, akupunktur och olika massager. Säg något som man kan prova och jag har gjort det!
Så hittade mamma Mistelgården och vi kände att det var vårt sista hopp. Jag mådde då så dåligt att vi inte trodde att jag skulle klara av att åka dit på egen hand. En bra dag då, var att jag klarade av att ligga på soffan med ögonen öppna. Dåliga dagar fick jag ligga och blunda. Eftersom mamma också har problem med magen och går på setralin så bestämde vi att vi åker tillsammans.
Det var några riktigt tuffa dagar för mig i början när vi kom till Mistelgården. Jag bestämde mig för att sluta med all medicin och satsa på den naturliga vägen. Jag kände hur min mage kämpade men plötsligt gjorde den inte längre ont. Jag har lärt mig så mycket om min mage, om min kropp och om kosthållning. Det blev en helomställning med kostvanor och det är så tydligt att om jag följer det så mår jag faktiskt helt bra. Det jag får hoppa över i kosten känns inte som en förlust. Jag vill inte äta det längre. Det gör så markant skillnad vad jag äter och hur jag sover för hur jag mår. Det är helt otroligt!
Det var i början av sommaren jag var på Mistelgården. Nu i slutet av sommaren har jag kunnat flytta hemifrån till internat där jag ska fortsätta mina studier på folkhögskola. Det är så underbart och så härligt. Tidigare hade jag ju inget liv. Jag hade så mycket jag ville göra men inte kraften att göra det. Det är en sådan tyngd som har lyfts från mina axlar. Jag behöver inga mediciner längre, har inte ont och är så mycket piggare. En del av tröttheten är kvar och jag har fått anpassa skolschemat lite, men mitt liv är helt förändrat.
Mistelgården var en helt magisk upplevelse för mig. Både mamma och jag ville ju gå den naturliga vägen. Vi har bara inte hittat rätt väg förrän vi kom till Mistelgården. Jag är helt såld.
/Ellen