Jag kom till Mistelgården med hjälp av min goda vän Katrin och hennes man Bo. Jag hade inte hört talas om Mistelgården innan, men fick "den stora hälsoveckan" i augusti 2015, som en fantastisk gåva av dem. Och denna vecka ändrade mitt liv helt! Jag känner en djup tacksamhet över detta. Jag blir alldeles varm i hjärtat!
I september 2013 fick jag mitt bröstcancer-besked. Det kom som en total chock, jag hade ingen aning! Sedan följde en bröstcancer-resa från helvetet, med starka cellgifter och strålning och alla hemska biverkningar och försvagning av hela kropps-systemet som det ger. Jag överlevde och försökte att bygg upp mig igen.
Jag hade en väldigt jobbig själslig resa året därpå, då allt hann ikapp mig, det som jag inte hunnit ta hand om under den akuta sjukdoms-tiden. All döds-ångest och rädsla och panik över att bli så sjuk. Då hade jag fullt upp med att klara av varje dag och med att "kriga".
Sommaren 2015 säger Katrin och Bo att jag måste till Mistelgården. För att jag behöver det. För att jag behöver ny kraft, jag behöver rensas och jag behöver landa. Att det är dit jag ska. Jag tog emot gåvan och jag kom iväg.
Så kom jag till Er på Mistelgården. Vidöppen och nyfiken på vad ni skulle göra med mig. Och vad ni gjorde! Det var helt fantastiskt att få vara med om detta, för mig, skräddarsydda och genomtänkta program. Alla fantastiska behandlingar, naturmedicinerna, maten (åh vilken mat!), föreläsningarna, omsorgen. Jag landade. Detta var för mig och bara för mig! Jag fick tillbaka en insikt som jag för längesedan glömt bort, eller snarare inte hunnit med. Insikten om att jag måste ta hand om MIG, inte bara ta hand om alla andra. Bara detta att ta hand om sig själv med en genomtänkt och ren kost höjer frekvensen i en kropp och gör en människa starkare och inte lika mottaglig för sjukdomar. Jag fick med mig en mycket stor kunskap från Er och det har ändrat mitt liv.
Jag hade väldigt kraftiga utrensnings-syndrom under dagarna på Mistelgården. Jag hade så ont i min kropp när toxiner och slaggprodukter lämnade min kropp och tog vägen förbi nervbanorna. Riktigt ont i kroppen hade jag och jag mådde illa. Då minns jag att jag tänkte att om något som "bara" ska lämna kroppen gör så ont - tänk då om detta skulle finnas kvar inuti min kropp resten av livet nu. Det skulle ju vara katastrof. Men jag var med om en utrensning. Idag känns min kropp som ett löv! Ett glatt löv!